En tidsresa inom svensk film del 1

Filmkonsten kom tidigt till Sverige och den allra första filmvisningen i vårat land ägde rum redan sommaren 1896. Denna filmvisning pågick i tre månader och sågs av omkring 35 000 besökare. Dagen efter den första visningen skriver Sydsvenska Dagbladet: ”Kinematografen består uti en serie av ögonblicksfotografier, som förstorade återgifvas på en hvit yta under elektrisk belysning. Fotografen har tagit sina vyer mestadels från gatulifvet i Paris, som förträffligt återgifvas. Mest anslog en scen från Boulognerskogen med sina cyklande damer och herrar, som åkte fram mot åskådaren med den största naturtrohet. Det fattas endast att fonografen åtegifvit sorlet av menniskorna för att göra taflan illusorisk.”.

Sedan dess har det hänt mycket och Sverige har genom alla år producerat filmer som gått hem internationellt. Många svenska skådespelare har även lyckats utomlands efter att ha uppmärksammats för sin talang i svenska filmer.

Det börjar år 1896

År 1896 kan nämnas som startskottet för film i Sverige och redan samma år visades det film vid två tillfällen till. Vid det ena filmtillfället var det tysken Max Skladanowsky, en uppfinnare, fotograf och pionjär inom tysk filmhistoria, som stod för visningen. Han passade även på att spela in en film med titeln Komiska förvecklingar på Djurgården i Stockholm samma år. Detta blev den första filmen som spelades in på svensk mark. Den första svenska produktionen av en film var Konungens af Siam landstigning vid Logårdstrappan som var en journalfilm som visar när Kung Oscar II välkomnar Chulalonkorn av Siam, nuvarande Thailand. Året efter den första filmvisningen öppnade Sveriges första biograf, Lumières Kinematograf i Gamla Stockholm. Lumières hette den efter de franska bröderna med samma efternamn som lyckades förbättra filkvaliteten väsentligt. Det var de som fick en så stabil bild att filmen kunde visas på en vit vägg istället för i ett kinetoskop. De skapade alltså de första filmerna där fler än en person kunde se på samma sekvens samtidigt.

Fram till 1910

I slutet av år 1901 visas en sång- och talfilm för första gången i Sverige och är en fransk ljudfilm med namnet Den odödlige teatern. Denna teknik hade visats för första gången året innan i Paris och det man gjorde för att få ljud till filmen var att synkronisera en projektor med en fonograf. Filmen gjorde succé i både Paris och Sverige där den visas i Stockholm, ses av över 100 000 personer och får mycket gott beröm i tidningar. Intresset för denna nya konstform, film, var stort. Filmerna var dock bara korta scener men i och med bildandet av AB Svenska Biografteatern år 1907 börjades filmer på uppemot en tjugo minuter att produceras. AB Svensk Biografteatern hade även egna verkstäder där synkronmaskiner producerades. Synkronmaskinerna användes i biografen för att kontrollera hastigheten på ljud och bilden. Fram till år 1910 så var skådespelarna i regel amatörer men idag kända skådespelare började användas när inspelningsarbetet av filmerna Regina von Emmeritz och Konung Gustaf II Adolf och Järnbäraren påbörjades. Den förstnämnda filmen av dessa två var 44 minuter lång, något som inte var vanligt på den tiden.

.