En tidsresa inom svensk film del 2

AB Svenska Biografteatern, som i folkmun kallades för Svensk Bio, har en stor del i filmskapandet och filmvisandet i den svenska tidiga filmkonsten att göra. År 1910 börjar de spela in film i sin ateljé på Lidingö med de tre regissörerna Georg af Klercker, Mauritz Stiller och Victor Sjöström. Stiller och Sjöström producerar fram till 1917 ett sextiotal filmer. Samtidigt är de korta filmer på 5–20 minuter inte de vanligaste längre utan längre filmer på 40 minuter produceras nu.

Tidigt 1900-tal

1913 kom filmen Ingeborg Holm av Victor Sjöström som handlade om Ingeborg Holm som efter makens död misslyckas att försörja sina barn och barnen tas ifrån henne och hon hamnar på det man då kallade för dårhuset. Denna film var den första svenska film som fick internationellt erkännande och anses som den svenska filmens första mästerverk. Från 1917 till 1924 rådde en svensk guldålder inom film och filmer som producerades under denna tidsperiod är bland annat Ingmarssönerna, Körkarlen, Herr Arnes Pengar, Gösta Berlings saga, Mästerkatten i stövlar och En lyckoriddare.

Svensk Bio var inte de enda som producerade mängder med film längre utan även Hasselblads Fotografiska i Göteborg spelade in många filmer. Det fanns även mindre filmbolag men år 1918 slogs flertalet av dessa ihop med Hasselblads Fotografiska AB och bildade Skandiafilm. Redan året efter slogs Skandiafilm ihop med Svensk Bio och bildade AB Svensk Filmindustri (SF). SF öppnade en stor produktionsanläggning i Råsunda som hette Filmstaden som kom att bli centralpunkten för svensk filmproduktion under de följande femtio åren. I och med Gösta Berlings saga blev Greta Garbo populär och i mitten av 1920-talet flyttade hon till Hollywood. Detsamma gjorde Victor Sjöström och Mauritz Stiller vilket lämnade ett vakuum i svensk film. På 1920-talet var svensk film i kris på grund av rådande ekonomiska bekymmer och filmbolagen hade det tufft.

Antalet biografer växer

År 1930 fanns det 950 biografer i Sverige varav 175 av dessa var utrustade för ljudfilm. Depressionen rådde och folk ville ha roligt vilket gjorde att det var mycket sång- och dansfilmer från USA och Tyskland som visades på biograferna. Sveriges första egenproducerade långfilm med optiskt ljud hade premiär på 1930-talet och heter För hennes skull. Film vid denna tid var som en förlängning av teatertraditionen vilket märktes på att skådespelarna agerade och talade som man gjorde på en teaterscen. Pilsnerfilmen gör entré, dock möts denna form av film av kritik från vissa håll. Under andra världskriget regisserade Alf Sjöberg Ingmar Bergmans manusdebut Hets vilket blev en stor framgång. Året efter regidebuterade Bergman med sin egen film Kris följt av flertalet filmer.

Det var vanligt att filmer innehöll sång och musik, mycket tack vare förbättrade inspelningsmöjligheter. Den första Åsa-Nisse filmen gjorde entré och så även Swing it, magistern med Alice Babs. På 1950-talet fick Ingmar Bergman sitt stora genombrott och hans film Sommarnattens leende vann pris i Cannes och Bergmans uppmärksammades mycket efter detta internationellt. Två av hans mest kända filmer, Det sjunde inseglet och Smultronstället producerades i andra halvan av 1950-talet. Arne Mattson var en annan framstående regissör och hans film Hon dansade en sommar, från år 1951, fick mycket uppmärksamhet internationellt och vann bland annat pris vid Filmfestivalen i Berlin.

.